om perro de agua espanol
Grupp 8: Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar
Historik
Perro de aqua español är en gammal ras som funnits länge i Spanien. Den har samma ursprung som franska barbet. Utseendet och arbetsuppgifterna varierade beroende på var i Spanien den levde. Man talar om tre olika typer eller blodslinjer. 1975 började man välja ut hundar med de mest specifika utseendena och karaktärerna och sammanställde en rasstandard. Internationellt blev rasen godkänd 1999 och samtidigt blev den också godkänd i Sverige. Redan 1997 kom de två första exemplaren hit.
Användningsområde
Det är en allsidig ras med stort användningsområde som deltar i tävlingsgrenarna agility, bruks och lydnad. I hemlandet Spanien testar man herde-, jakt- och vattenhundsegenskaperna genom funktionsprov och där används den av brandmän och räddningsmanskap, samt av polisen som skyddshund.
Hälsa
Den är i stort sett en mycket frisk ras. Höftledsproblem förekommer och där finns ett hälsoprogram med krav på officiell höftledsstatus för avelsdjur. Lär gärna mer om sjukdomar på klubbens webbplats under RAS där rasklubben har sin avelsstrategi för att hjälpa uppfödare att avla på friska individer.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen är trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Vaktinstinkten och förmågan till självständigt arbete är välutvecklad och inlärningsförmågan är mycket god. Den är anpassningsbar och livlig. Rasen har samarbetsförmåga och självförtroende och intresse av att vara sin ägare till lags. Den är ofta likgiltig mot främlingar, men ska alltid vara hanterbar. Tyvärr måste vi konstatera att hundar som inte stämmer på ovanstående beskrivningar förekommer.
Storlek och utseende
Rasen är medelstor 40–50 cm i mankhöjd och 14–22 kg i vikt. Storleken varierar mycket, vilket kan bero på de tre ursprungliga blodslinjerna. Den är rustik och atletiskt byggd och har rektangulär kroppsform med spänstiga rörelser. Ögonen är uttrycksfulla och ska liksom nosen harmoniera med pälsens färg. Den har lockig päls och kvalitén varierar från nästan ingen underull till mycket tjock päls. Färgen ska vara enfärgad (vita, svarta eller bruna) eller tvåfärgade (vit/brun el vit/svart). Längd på svans kan variera från stubb till hellång.
Pälsvård
Pälsen gör rasen väl rustad för olika klimat och gör den lämplig till såväl vattenarbete som arbete på land. Rasen fäller inte och kräver ingen daglig pälsvård. Den maskinklipps regelbundet. Att borsta eller kamma en den är inte att rekommendera, då pälsen blir en jämn filttova. Då pälsen behålls lång består pälsvården av att man delar tovorna med fingrarna. Viktigt är dock att hålla örongångarna fria från för mycket hår. För övrigt bör man kontrollera att håret mellan trampdynorna inte filtas ihop av smuts och grus.
Övrigt
Rasen är tidigt smidig och har en mycket god kroppsmedvetenhet, detta varar livet ut. De kan bli mycket gamla.